The Silver State

Jag kollade runt lite och hittade ett lite kul test, om duredan gjor et så är det inte roligt men annars kand et vara kul.

testet är utformat av en ganska berömd amerikansk psykolog.

Nu till frågan:
 "Det är en berättelse om en kvinna. När hon var på sin egen mors begravning mötte hon en kille som hon inte kände sedan förut. Hon tyckte att den här killen var helt underbar. Han var så mycket hennes drömkille att hon blev kär i honom men frågade aldrig efter hans nummer och kunde inte hitta honom. Några dagar senare dödade kvinnan sin egen syster.

Fråga: Vad var hennes motiv för att döda hennes egen syster?"

hur svarar du... det är bara att komentera så får vi se sen vad det betyder.

Det finns mång ungdomar som inte intresear sig för politik, som tycket att det är tråkigt och att man ändå inte kan ändra på något. Jag har bara en sak at säga till alla som tycker och tänker så jävla IDIOT... och innan du barjar klaga så kan du ju kolla var ordet Idiot betyde från början.

Men egäntligen... är det inte jäkligt dumt att gå och säga att vårat samhälle är dåligt men ändå tycker att politik är något tråkigt som de inte vill hålla på med... eller om man kanske inte ens årkar bry sig om att rösta... jag säger såhär... om du inte bryr dig om systemet, om du inte röstar och ifall du bara tycker hela skiten är tråkig, så har du inte den minsta rätt att klaga på systemet för annars är det bara ren hyckleri som du håller på med.

viste du att alla människor med blåa ögon har en gemensam förfader? Japp, det har forskare från köpenhamns universitet kommit fram till. Dom har till och med sparat tillbaka det och kommit fram att det förmodligen hände för 6-10 000 år sedan. innan detta gen"fel" uppkom så hade alla människor bruna eller görna ögon, med alla blandningar där emällan. så ifall du har blåa ögon så kan du ju anse att du är lite mer släkt med alla andra blå ögda människor en alla brunögda.

vart fan tog det vägen egäntligen? vart tappade man sitt barnasinne? och varför tappade man sitt barna sinne?... ja jag var och fikade igår med en väldigt god vänn, och då väcktes vågra av dessa tankar. För när man tänker efter så vist folk kan ha ett ganska bra barna sinne men jag vet inte ifall jag träffat någon som har ett riktigt baranasinne (som då inte var ett barn).

detta tycker jag är lite sorgligt, för desto mer vi lär oss om livet desto mer har vi att bekymmra oss om. Och jag säger inte att kunskap är dåligt, men kanske i den miljö vi får kunskapen. Jag har märkt att skolan är ett väldigt efektivt sätt att ta död på ens barnasinne, och jag håller med om att vissa aspekter av ens barnsliga sinne kan vara bra att träna bort. Jag menar att ligga ner och skrika kanske inte är den bästa problemlösaren, men fantasin och att leka är två offer för skolan och uppfostran.

jag tror inte att det finns någon lätt lösning till detta problem och specielt ingen central lösning, nej detta måste varje person gör själv av egen vilja. men skulle det inte vara skönt att kunna finna nästan total lycka i så små saker som man faktiskt gjorde när man var lite. Jag försöker ivf behålla så mycket av mitt barnasinne som möjligt, det kanske märks.